Don't tell us how to live our lifes

Vart i stallet, red ut på min frost tillsammans med Anette. Avslutade i padocken där Anette fick hjälpa oss lite... Han är så sjukt envis. Fast jag förstår honom. Fick i alla fall till det tillslut. Hans bakben bara sögs in under sig. Han växte säkert 10 cm. Häftig känsla. Dock krävdes det många om och men. Jag måste nog träna lite mer armar trots allt. Jävla yttertygel. Tur min frost gör allt han kan.

Hade med mig min Boop som gick sin allra första stöt idag. Det var sååå synd om henne, min bebis.

Här hemma har jag legat i solen, gömt mig ifrån mig själv genom hög musik i lurarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0