ewejansson

Framtiden är något som skrämmer mig oerhört mycket. Kraven på att bli något så fort som möjligt. Studenten ser inte ens rolig ut när man sitter och tänker på att man avslutar ett liv som varit del av en i över 12 år. På en dag så kommer allt vara över och därefter så får man gå vilka vägar man vill. Det skrämmer mig. Jag oroar mig himla mycket över mina betyg, min utbildning, min framtid där allt hänger på betygen eller det där högskoleprovet som kommer kräva mig 1.6 rätt för att ens ha en chans att komma in på den linje jag vill gå på. Det jag inte tänkt på att det jag läser idag hänger hela min framtid på. Visst att man haft det i bakhuvudet, men man har ändå alltid trott att mina betyg duger. Jag har bra betyg, men behöver betydligt bättre. Paniken över framtiden som inte ens känns rolig längre får mig att bara vilja stanna upp och springa tillbaka i tiden. 

 

Samtidigt som detta snurrar runt i huvudet på mig så känner jag också att vem vet vart jag är om ett halvår, vem vet vart jag ens är imorgon? Det är ingen som vet och inget man kan styra över. Istället för att ha panik över framtiden så ska jag från och med nu försöka stanna upp och tänka efter. Hur kan jag ens vara 100 på att jag vill gå den utbildningen jag är fokuserad på nu? Hur osäker man än är så får man försöka stanna upp och tänka efter. Är det värt att sitta och ha panik för framtiden, låt oss säga 1-2 år fram? Är det värt att spendera timmar, dagar och veckor redan nu till en framtid jag inte ens vet om att jag kommer ha. Orimligt och omänskligt är vad det är och tyvärr inget vi kan göra något åt. Ska vi låta oss bli rädda för något som inte ens finns?