Plankstek
När man kommer hem ifrån några timmar i stallet och blir serverad detta... Så himla gott! Njutit av maten och nu tänkte jag ta mig en dusch innan jag åker över till Linnéa och myser där ett tag! Hoppas ni får en lika trevlig lördag som jag! Kram
4:a godingar
4 godingar som för mig betyder något. Evelina har fått mig att lyssna på Thomas Stenström under dessa veckor, speciellt på den där låten. Så bra! Har också gjort lite förändringar på bloggen och nu känns den lite fräschare.
Förövrigt så har jag gjort absolut ingenting idag. Ätit och kollat på de nya avsnitten av Vampire Diaries och nu tänkte jag ta mig till stallet och experimentera lite med snösulor... Detta väder är inte roligt alls. Graden ligger på 0:an och kramsnö. Det blir skyhöga styltor under fötterna på hästen. Så ska se vad jag kan göra och vad som fungerar!
Mitt steg i tillfriskningen...
Det hela började för flera år sedan. Jag lät mig bli påverkad av mina vänner (väldigt, väldigt långt tillbaka i tiden), tidningar och olika slags hemsidor. Det är något jag än idag skäms över och väljer då att inte prata om det än. Men mitt steg till tillfriskningen är något jag tänkte berätta om.
För lite mer än ett år sedan så valde jag själv att ropa på hjälp. Tankar, ångest och tvångsbehoven blev allt mer och mer och jag kände själv att något inte stod helt rätt till. Det jag var besatt av då var kontroll. Kontroll, kontroll, kontroll var det som cirkulerade i mitt huvud och jag fick mer och mer tvångstankar. Träna, träningscheman och kontrollerat matintag och det värsta var att allt blev bara värre och värre. Jag skulle väga mig, jag skulle träna, jag skulle springa och skulle göra allt om och om igen för "hon" i mitt huvud blev aldrig nöjd. Allt bara gick runt. Hon blev liksom aldrig nöjd och allt blev bara värre och värre. Detta är något jag idag kan sitta och peka ut att hon i huvudet sa åt mig att göra dessa saker. Men det värsta av allt att i den perioden så trodde jag att detta beteendet var normalt.
Jag trodde mitt beteende var normalt. Hon intalade mig att det var normalt. Men jag hade tröttnat på att väga mig, att se vågen gav mig ångest, att veta vad mina rutiner var gav mig ångest, att vakna på morgonen, att gå och lägga mig och att bara ta mig till skolan gav mig ångest. Så jag stannade upp och ropade på hjälp. Jag ville inte se vågen längre. Det enda jag ville komma ifrån var kontrollen över vikten och kroppen, samtidigt som jag var livrädd för vad som skulle komma efter jag berättat att jag ville ha hjälp. Att jag inte längre kunde kontrollera vikten om vågen togs bort, vilka komplikationer det skulle bli med alla möten, främst att berätta för mina vänner är det som tar emot mest och det är fler än idag som inte vet om vad som händer. Det är givetvis inget menat mot dem. Det jag också inte visste är ju ändå att jag inte trodde det var så allvarligt som det verkligen var.
Men jag tog mig iallafall i kragen, berättade för mamma som flera gånger vart på mig under åren och trott att jag haft det jobbigt med maten som jag då nekade för jag inget bättre visste. Efter jag pratat med mamma så drog allt igång och det gick så himla snabbt. Jag fick ta prover, gå på möten, vara hemma ifrån skolan, inte rida hästen och allt blev bara en svacka under ett bra tag.
Jag är så glad att jag hade hjälp av min farmor som stöttade mig när jag var hemma, min fina Evelina som red min häst och alla mina vänner och familj som stöttade mig til tusen.
Det viktigaste är att om du känner på dig, eller om du känner på dig att din vän/ familjemdelem eller någon annan att de har något problem med maten är att prata om det. Det är pinsamt, men fasiken mycket bättre än att hålla tyst om det. Att vara tyst om något som är såhär allvarligt är det dummaste man kan göra mot sig själv. Att väga sig är inget normalt beteende, att alltid vilja ha kontroll, styra över sin kropp och kompensera är inget normalt beteende. Så fort du märker att inget riktigt stämmer så måste du våga prata om det. Man behöver inte vara nära döden för att ha en ätstörning eller liknande, för allt går så himla fort. Du är jätteviktig och så himla värdefull för denna jord. Behandla dig själv som du behandlar dina närmsta vänner. För utan dig så skulle du inte kunna överleva med de personer du tycker om mest. Så ge dig en klapp på axeln och våga prata om saker. Du förtjänar att må bra!
Hemma igen
Det har blivit himla mycket häst dessa 2 veckor men jag klagar verkligen inte. Älskar detta, älskar dessa varelser så brutalt mycket och det bara växer mer och mer. Dessa veckor har också vart himla lärorika då man levt med kunskapen och de nya ansvaren dygnet runt. Men nu är dom över och jag kommer sakna allt. Allt ifrån att sova med Gibson som ska ut på sin promenad kl.6 på morgonen, alla hästar, min och Evelinas standard bubbel och vinkvällar och att fylla på pellets i pannan. Är så glad för dessa veckor och Anette och Stefan var så bruna och glada att allt gått bra! Nu är det åter till vardagen och alla rutiner här hemma!
People makes me sick
Är det såhär det känns när allting faller?
Helgens bravader
Det bästa av allt var nog städdagen. I lördags fick jag äntligen städa. Sådana stora abstinens så det var helt sjukt. En hel vecka utan att ha städat är inte normalt, så det var himla skönt. Lyssna på musik, städa, plocka och bara vara! Hoppas ni haft en kanonbra helg!
Rida i Narnia
Red fina Gullan idag. Ett galoppass ute i spåret tillsammans med Framtid och Evelina. Galna hästar men glada! Man blir så lycklig då skogen bokstavligeb ser ut som narnia. Så fint med upplyst och trevliga människor i spåret! Sen var det kvällsfodring av alla hästar och det är så mysigt att bara gå runt och fixa. Anette kommer aldrig få tillbaka sin gård haha. Älskar livet här!
Imagine
hej! Har helkasst internet, jag skriver inlägg men det slutar alltid med att de inte kan läggas upp då jag varken har 3G eller tillräckligt bra internet på mobilen för att kunna lägga upp bilder. Denna helg har jag och Evelina ridit och haft myskvällar. Gårdagen kom min lilla Linnéa över och det blev bubbel, prat och film. Urmysigt. Dessa två vänner alltså!! Rik är jag som har dom.
Idag har vi fotat. Linnéa fotade mig och Evelina på våra filurer. Jättetrevlig dag med strålande sol och en massa fina bilder av duktiga Linnéa. Är så taggad över att få lite nya bilder på min pållebus!
Nu drar jag och Evelina och handlar och hämtar upp Ida efter lite motionerade hästar och en uppstats närmar sig ett avslut... eller inte. Kram
I'm a champion
Effektiv dag
20/1
Idag är det skola, sedan blir det hem och rida pållar! Hoppas ni får en fin dag, kram
Gårdagen
Det som återstår idag är att fortsätta packa, städa undan lite och rida hästen!
Lång dag
Bild på sötaste Eir och den fina soluppgången!
Började 8.15 på praktiken. Halkat runt och ramlat fler gånger än vad jag kan räkna ihop och ridit fina hästar. Eir och Lettfeti fick sig an mig idag och båda får stora stjärnor. Eir har vart skadad en längre tid och nu håller hon på att ridas igång, jag fick bli offret. Men hon har skött sig otroligt bra! Annars har jag bara tagit det lugnt här hemma. Ska skriva upp saker jag måste göra imorgon, kommer inte bo hemma efter söndagen och två veckor framåt så det blir en hel del packa!
Vill också på en gång passa på att gratta min mest underbaraste vän, den som alltid går med på mina äventyr, vi skapar äventyr tillsammans och hon är allmänt galen på ett himla bra sätt. Hon är den som förstår, finns där och stöttar en till tusen och hon är en människa som förtjänarallt bra här i världen. Grattis på födelsedagen min fina Linnéa!
Livet är orättvist
Idag är en tuff dag. Det är då vi normalt säger grattis till fina, snälla och underbara Lena. Helt sjukt att hon ens är borta, fortfarande overkligt. Kan inte föreställa mig hur min morbror känner idag, eller Lenas mamma eller barn. Så tomt. Idag är det lenas födelsedag och det är så många som saknar henne här på jorden. Det är så fruktansvärt att bara på en sekund så förlorar man allt. Det går verkligen så fort. Helt utan förvarning. Det är väl därför man säger att man ska leva varje dag som om det vore den sista. För du vet inte vilken som blir din sista. Men idag fyller en snäll och omtänksam ängel år och jag grattar henne för det. Men skulle hellre vilja ha henne här på jorden, precis som det ska vara och alltid har vart...
Happy
Lyckan är när man kliver av sin häst, genomblöt in till huden i snö och regnväder och typ storm och han gick ändå så jäkla bra. Min fiiiina Bifrost. Han är stjärnan i mitt liv. Han är inte riden på typ en vecka men ändå går han som en gud! Paddockarbete, galopp och tölt, trav. Sedan ut på vägen och köra runt gårdsplanen. Perfekta "ovalbanan" med perfa underlag. Nej, jag är så stolt hästägare åt min lilla filur.
Nu ska jag läsa bok och sedan somna, förhoppningsvis... Har sovit dåligt under en längre period och det är både svårt att somna och sen vaknar man någon timma innan väckarklockan ringer och inte kan somna om... Ska bli skönt med helg!
No rest for the wicked
Möte idag och det gick bra! Annars har jag avslutat med en kurs, samhällskunskap och jag är så nöjd. Ska tillåta mig att vara stolt över min insats i detta! Sedan har vi blivit av med en redovisning och påbörjat massa nytt. Idag pluggar jag ingenting, utan bara njuter av min lediga tid. Ska ut till stallet och banne mig ska jag rida i vädret! Hoppas ni haft en bra dag! Kramis
Praktik
Godmorgon säger jag till alla och önskar er en himla bra dag.
How you make me belive
Jag har haft motgångar fler än någonsin idag, en massa press om att fixa allt. Massa tuffa beslut och ett liv som ramlade ner med en smäll på djupet av denna jord. Nu vill jag dra täcket över huvudet och bara vara där i några år så allt kan reda ut sig. Typ.
I will do anything for you guys
Har sådana underbart viktiga människor i mitt liv som jag skulle offra livet för. Utan er skulle jag inte överleva en enda dag. Ni är så viktiga och helt otroligt fantastiska. Ni är värdefulla för mig, och för många andra. Glöm aldrig det.
Måndag
Söndagens bravader
Everything is possible
Alla 18 hästar inne då det är varghysteri i Munktorps trakter. Jag har inget emot att ha vargar runtomkring här då jag anser att de också har en plats i detta sjuka samhälle, men man är ju såklart på den säkra sidan och tar in alla hästar. Hjälpte Lotta med ett gäng andra och tillslut så fick vi in alla 18 hästar på gården. Nu är varje litet hörn fyllt av små och stora busar. Tycker sådana här saker blir så mäktiga när alla samlas och hjälps åt. Det viktigaste i livet är att hjälpas åt, sammarbeta och vara förståeliga för vad andra tycker och tänker. Alla är ju olika och så är det med det.
Nu ska jag krypa ner under täcket och sova. Godnatt
They only pretend that you'll be mine
Jag fastnade vid ett stort och seriöst samtal vid middagsbordet med mina föräldrar som fått mig börja fundera. Fundera rätt rejält. Vad ska man göra efter skolan?
Jag är nog inte ensam om att fått frågan om hur min plan ser ut efter skolan? Får den typ dagligen haha, nej men iallafall veckovis. Det är oerhört jobbigt att svara på, iallafall för mig. För jag har en plan. Men jag vet inte vilken. Sen vet jag att inget blir någonsin som man tänkt sig.
Men min plan ser ut som så att jag ska jobba. Tar ett sommarjobb. Söker efter ett annat jobb att jobba med resten av året och det spelar ingen roll vart jag hamnar. Det skulle betyda himla mycket om man hittar ett jobb där man kan träna hästar. Är det på Island, Damnark, Norge, Sverige, så spelar det ingen roll. Hamnar jag på den banan att jag ska jobba i ett stall så gör det ingenting. För jag vill veta vad jag vill göra i mitt liv. Är det hästar som är min livsppgift så är det så. Trivs jag med att jobba med mitt intresse så tänker jag köra på det. Känner jag däremot att det inte kommer funka så hittar jag en annan bana. Men ett år i taget, en månad i taget, en vecka i taget och en dag i taget.
Vi alla kommer spridas åt alla håll och kanter och det gör mig så rädd. För den kontakten jag har med alla mina närmsta vänner idag, vill jag verkligen inte förlora. Jag har tänkt att "shit, detta med studenten är inte bara ett avslut i skolan. Det är också ett avslut i min klasskompiskrets". Jag kommer aldrig mer sitta ner i ett grupparbete med mina vänner, jag kommer aldrig sitta i telefon och planera ett upplägg i skolan med en klasskompis. Sen att man kommer läsa vidare på högskolan så kommer det givetvis bli sådana diskussioner. Men inte med samma underbara människor. Jag trivs så bra i skolan med mina närmsta vänner. Och vill verkligen inte förlora det.
Men detta med studenten är också en öppning i mitt liv till att sticka iväg och utmana mig själv.
"Jag är en liten fjärilvslarv, som legat och förpuppat mig
men nu så vill jag gärna ut och pröva mina vingar
jag vill flyga, långt, långt bort"
Fjärilslarvens sång- James & Karin
Förstå den mäktiga känslan av att dra iväg till ett toppstall för att träna hästar, eller bara hitta ett random jobb och lista ut vad exakt jag vill göra i mitt liv. Vill jag ha en egen hästgård? Vill jag bli djursjkvårdare? Vill jag ha ett eget företag?
Vill ni veta min dröm? Min äkta riktiga dröm inom yrkeslivet?
Jag har en egen gård, med mina hästar. Jag har en mottagning av barn, funktionsnedsatta och människor som vill ta hand om hästar. Där ska de få ta hand om hästarna, stallmiljön, umgås med hästarna och de som kan och vill ska få rida. Men det jag vill mest är bara ett band mellan häst och människa. Mitt stall ska vara en plats som är trygg till vem som helst. Man ska komma ut dit och vem som helst ska få komma och ta del av mitt jobb. Komma dit för att sitta i boxen, göra stallsysslor om man nu känner för det och bara njuta av en perfekt miljö.
Jag skulle använda hästarna i psykiska sammanhang, använda de som helande psykologer och få upp ögonen för människor som mår dåligt. Stallet ska vara en frizoon för alla. Jag ska ta emot träningshästar, tävla och träna. Ta emot rehabilitation, hästar som ska stå och kurera sig. Djur som inte har ett hem ska ha en plats på min gård. Min dröm är också att ha en klinikmottagning eller någon sorts veterinär/ djursjukskötare på gården som har hand om de rehabiliterande djuren.
Mina planer är gigantiska och inte i närheten av färdigplanerat och jag är medveten om att det kommer krävas så himla mycket stöd ifrån staten/ kommunen eller vem det nu än är som styr över det där. Men detta är vad jag känner för idag. Andra dagar så känner jag att varför inte bara vara en i mängden och jobba på typ ICA. Men detta ovan skulle verkligen sätta gränsen för drömmen. Jag är medveten om att det inte kommer hända efter min student, men i min framtid ska jag lyckas. Det kommer krävas så mycket drivkraft och motivation. Motivation har jag till 1000, drivkraften likaså. Det gäller bara att se till att inte stoppas. Inte fastna och bara kämpa framåt.
Varför drömma litet när man kan drömma stort?
Back to you
Första skoldagen
Drog direkt ut till stallet, red Hille och Bifrost. Duktiga killar båda två! Nu på kvällen har jag setat med samhällsuppsatsen. Skrivit en sammanfattning av 9 sidor till ungefär 2 som ska redovisas imorgon. Intressant ämne då det handlar om kroppsideal. Nu har jag precis duschat och ska lägga mig under täcket och runda av dagen med det nya PLL- avsnittet! Skulle verkligen behöva några timmar till per dygn...
Mitt sista jullov
6 januari
I keep on walking
I don't know why I'm running
Suttit och och kollat igenom gamla bilder från Rhodos och kan inte bli annat än glad. Videofilmer där vi går i korridoren i klänning/ kjol och linne utan att frysa så sent som 4 på natten. Så himla galen resa och ett minne för livet. Pressa i solen dagarna långa och parta tills solen går upp. På ett konstigt sätt så kände man sig så fri, man kunde gå och lägga sig precis när man kände för det, man kunde göra bort sig för ingen annan än de man åkte ner med känner en, man hade det största problemet för dagen som att välja vilken sida av udden vi skulle gå till för att bada i havet, eller vad vi skulle göra efter vi ätit. Gå till butiken över gatan för att köpa cider och sitta på balkongen till hotellrummet och lyssna på musik och umgås med otroligt bra vänner är något som aldrig skulle hända här i Sverige. Så underbart och så overkligt på något sätt.
"Inte en dag har gått, utan att jag tänkt på
Stränderna man bränts på, där klubbar aldrig stängs, åh"
Jag hoppas planerna om att dra iväg veckan efter studenten går igenom, skulle vara som att starta sitt fria liv på bästa sätt tillsammans med de bästa som finns. Efter studenten är man ett I, att resa iväg vore pricken över i:et. Helt amazing.
Mysig dag
Wild and free
Blev en filmkväll här hemma med mina favoriter. Såklart en massa prat också, om allt och ingenting. Som vanligt! Planer av en studentresa efter studenten planeras och jag är så taggad på mitt liv även om jag inte vet vad jag ska göra och vad som kommer hända riktigt. Men varför stressa över det när man kan ha roligt här och nu? Hoppas ni hade en trevlig och lugn fredagskväll. Jag själv tänkte sova nu då vi ska iväg imorgon förmiddag till mosters favorit. Hon fyller nämligen hela 7 år på söndag! Liten börjar bli stor!
Hon mördar mer människor än någon annan och uppmärksammas inte alls
Det finns en "person"i mitt liv som tagit livet från många människor. Denna typ visar sig inte alltid, men hon finns där och ser till att hon får sitt sagt och gjort. Hon finns där och ser till att alla får ett helvete. Denna typ är någon man ska lyssna på, annars blir man bannad från sitt liv. Denna typ mördar mer människor än någon annan, men uppmärksammas inte. Istället så ger sammhället henne verktyg till att få sina önskningar igenom. Genom löpsedlar och reklamer så får hon hjälp till att låta oss sakta lida, sakta skapar hon oss ett helvete och låter oss sakta dö.
Dieter, träningformer och operationer till en perfekt kropp är vad vi får läsa och se om idag. Det är sällan det står i tidningen om hur man kan gå upp i vikt, det handlar bara om att gå ner. Få en platt mage, snygga armar och fin kropp. För tänker vi på det så är det lika svårt att gå ner i vikt som att gå upp. Det beror givetvis på hurdan man är och vilka slags problem man har, men över lag så skulle jag säga överstrykligt att ska man gå upp så äter man mer och ska man gå ner så äter man mindre. Ganska självklart. Men ändå så uppmärksammas det alltid om att gå ner i vikt, att gå ner i vikt för att hitta den perfekta kroppsformen. Definitionen av en perfekt kropp är nog ingen som vet hurdan den ser ut, men såklart att den ska vara liten. Då uppnår man samhällets önskan. Jag menar, väger man 48 kg och är 178cm lång så är man ju en självklar modell. Detta är Sverige, världen och jordens sjuka samhälle mina vänner. Det är också det som skapat denna person som inte visar sig men skapar ett rent helvete för världens befolkning.
Hon är smart. Väldigt smart. Hon är bra på att få oss att ljuga, övertala oss till att tro på henne och hon finns bakom varje hörn och vill man någon gång vara ensam så kan jag lova er att det går inte. Allt prat om viktminskningar, att äta lite, träna i mängder och snacket om att hitta den perfekta kroppen är inte sunt för någon. Man ska göra det som är bäst för en själv och ingen annan. Det är det viktiga. Vad väljer man mellan en platt mage eller ett lyckligt och sunt liv?
Man ska inte vara överviktig, inte underviktig, inte normalviktig man ska vara JÄTTEVIKTIG. Det finns ingen definition på vad som egentligen är normalt, minst perfekt. Så ta hand om dig själv och din kropp för du är för värdefull för att låta ett monster tortera dig innifrån och ut och du är också för bra för att låta det hända. Din själ och kropp kommer i första hand och det viktiga är inte att ha en perfekt kropp, för det finns inget som är perfekt. Så det du, vi ska fokusera på nu är ett bra samhälle, ett lyckligt liv och en värld som sakta kommer vända om och bli till ett #jagskiterfullständigtihurjagserutförjagDUGERSOMJAGÄR
HATA IDEALET, INTE DIG SJÄLV
Dax att börja leva
Nyår
Jag och Evelina har precis vaknat ur det döda och idag är vi pigga.
