ewejansson

Föreställ er en tunnel, där du och alla dina nära och kära finns. När man flyttar iväg från det som hjälpt en så mycket, så blir man ensam kvar i den där tunneln. Man vet att alla nära och kära är kvar men de är på utsidan. Jag är nu ensam. Jag vill inte vara ensam i denna tunnel och sakta hör man dom där rösterna jag är så oerhört rädd för. Jag försöker gömma mig, springa åt andra håll för att undvika rösterna. Jag kan springa i panik i flera timmar bara för att undvika rösterna, men de blir bara högre och högre, vart jag än vänder mig så hör jag dom. De har hittat mig, jag lät mig hittas. Man fortsätter vandra i denna tunnel, numera kollar man neråt och går himla snabbt för att undvika att dras med. Jag får tunnelseende i mitt psykiska och fysiska och detta påverkar mitt yttre. När rösterna är för höga och för övertygande så är det svårt att inte lyssna. Jag fastnar. Igen. Jag slutar vandra i mitt tunnelseende, jag börjar lyssna på den enda "vän" jag har och den som håller mig sällskap i min tunnel. Hon ber mig göra saker som kommer göra mig till en bättre människa, som kommer få mig att aldrig se ner på mig själv och framför allt så kommer hon lämna mig ifred. Jag vet att allt detta är lögner, men jag går med på hennes villkor just för att inte behöva vara ensam i min tunnel när hon blir arg på mig. Då vill man inte vara ensam med henne kan jag säga. Hon fick greppet om mig och körde slut på mig, hon fick precis vad hon ville och hon var så glad. Hon skrattar åt mig och pekar på mig och säger till mig att "trodde du att du verkligen skulle kunna komma ifrån mig?", "nu ska du få kämpa ännu hårdare för att göra mig nöjd", "var det värt det?". 

Detta mina vänner är mitt inre som jag kämpar varje dag med. Efter en månad borta ifrån mina stöttepelare så vet man hur mycket dom gör för mig bara genom att finnas där. Jag är lyckligt lottad som har så många som bryr sig. Mitt hjärta spricker av tacksamhet till er alla. Nu är jag hemma och mår betydligt bättre! Hur vilse jag än är så kommer jag hitta tillbaka till mig själv igen, börjar med att leva en dag i taget och njuta av det fantastiska jag har runtom mig!