ewejansson

Mina dagar består av luncher med vänner och packning och planering. Jag måste be om ursäkt men är inte riktigt mig själv, för mycket tankar och planeringar i huvudet som gör att jag stänger av, reagerar inte, osv. Igår lunchade jag med min fina Johanna, min  lilla jobbarkompis från sommaren. Är så glad att jag träffat henne, inte ofta man träffar vänner på jobbet! Idag ska jag luncha med några efterlängtade ifrån Västerås! Mina favoriter! Att säga "hejdå" för 4 månader är svårare än vad jag föreställt mig, det kan hända så mycket, samtidigt som det inte kan hända något alls. Är påväg in till Västerås nu för en förhoppningsvis god lunch på Vivaldi, dom har dock inte gjort mig besviken någon gång så detta blir nog bra! 

Jag är nöjd över tävlingen. Även om det inte gick som jag ville till hundra så gjorde vi ifrån oss bra. Tölten var inte på topp alls, han var passtaktig och trött och med det så går det knappt att jobba. Det enda jag är riktigt nöjd över är skritten. Vi har kämpat med den länge och nu äntligen börjar det visa effekt. Vi red vår första femgångsuttagning och final, fick ingen pass alls men är ändå nöjd att vi tog oss igenom det! Banan var sjukligt tung på morgonen då vi fick rida i regn och rusk. Men den lättade på eftermiddagen. 

Pojkarna inlastade och redo för en tävlingsdag! 

Regnig jobbfredag, tur är att jag inte har något emot att jobba i detta väder. Det blir lite mysigare att vara vaken tidigt då. Men allt har sina för- och nackdelar! Har fixat stallet och är på g ut dit igen för att packa in i bilen. Imorgon vankas tävling! Hunnit rida både Bifrost och Hille. Bifrost fick ett skrittpass och Hille jobbades i paddocken! Ikväll kommer mina fina hit och vi myser till det med film och massa gott! 

Trött, rastlös, hungrig & mätt, vem kan svara på vad som är felet med mig? Hursom har jag haft en bra dag. Red med Evelina ut på grusvägarna och Bifrost kändes riktigt fin! Töltade på bra och kände även på passen som inte gick sådär superbra.. Men har inga stora förväntningar alls på tävlingen som är på lördag. Att ta sig igenom femgångsprogrammet är våran plan, inget mer! Har städat mitt rum, så nu ser man ett golv. Har annars vart full med resväskor och packning. Dröjer inte länge innan det är dax att ro om i garderoben igen.. Men denna gång betydligt mycket mer och lite andra sorts kläder! 

Uppe tidigt idag med för att köra mami till Västerås, hon ska ut på partybåt med jobbet. Nu är jag hemma, läst ett litet tag och druckit min kopp med te. Nu ska jag vila ett tag innan jag drar igång resten av dagen. Att läsa bok är förresten en "utmaning" till mig själv. Att kunna koppla bort en stund, sätta sig ner och främst slappna av. Jag vill läsa och jag tycker det ser så härligt ut när andra gör det. Men har aldrig haft riktig ro till att läsa. Så nu börjar jag träna mig själv på att koppla av! 

Klockren bild och Sanna ord! 

Idag har jag möte på ätstörningsenheten. Det sista mötet av dom alla, alltså ett avslut. I två år har jag gått ständigt på möten en gång i veckan och pratat med psykolog. Det har gått upp och ner och det gör det fortfarande.  Idag är ett avslut på grund av att jag åker till Island och mitt liv drar iväg. Jag släpps ut på mina egna ben för att jag kan. Vill inte gå in mer på detta mer än att säga gudars vad det kommer bli skönt att slippa åka till det stället! Älska dig själv, inte idealet eller vad människor tycker och tänker. Du är så mycket viktigare än det!! 

Om 12 dagar står vi på flygplatsen som kommer ta oss till Island. Min dröm som jag haft hela livet går i uppfyllelse. Att jobba på Island har alltid vart intressant för mig, speciellt när andra åkt dit i omgivningen. Man har vart så avundsjuk och velat själv. Nu är det min tur att stå där, redo för äventyr. Hur jobbigt det än kommer vara att lämna allt här hemma så är jag otroligt glad att jag gör det tillsammans med personen som vet mig innantill och utantill. Det gäller bara att komma på det där planet, sen löser resten sig! Jag vet att vi kommer lära oss så himla mycket och ha en fantastisk tid på den fina gården och göra det vi älskar och det vi lever för. Äventyret finns bara runt hörnet! 

Hallå! Nu är jag hemma efter en uuuunderbar resa till Rhodos med Mamma och Nadia. Sol, bad, mat och sömn har resan bjudit på och såklart lite goda drinkar! Kickade igång måndagen med jobb, vi kör på en gång! Fryst som löven på ett aspträd dock men vänjer mig nog snart. Sov efter jobbet och sedan drog jag ut till stallet, kunde inte hålla mig ifrån ridningen till imorgon så tjuvstartade min planering till idag. Han var jättefin, min pålle! Evelina som passat honom och ridit honom en vecka har vart guld! Han var så fin! Tur att jag har en sådan duktig vän som jag ger ut tilliten till 100 procent! Om en stund kommer mina fina vänner hit och myser, ska krama om dom och njuta. Mina fina som jag kommer vara ifrån såå länge. Klarade mig knappt en vecka.. 

Gårdagen bestod av jobb och ärende till Västerås. Växlade pengar och tillbringade några timmar på akuten för att hålla en person sällskap. På kvällen umgicks jag med två favoriter och oj vad jag är glad över mina fina vänner. Idag bestämde jag mig för att sova. Gick upp halv 10 och har bara tagit det lugnt! Ska hoppa in i duschen och sen åka in till Västerås på besökstid, sen blir det stall, städa och packa det sista. Inatt drar jag, mamma och Nadia till älskade Rhodos! Kunde inte kommit lägligare

Jag har sprungit, jag har gömt mig, jag har känt ilska, hat och sorg i flera veckor nu. Jag har haft fina vänner och en enormt bra familj som fått mig på andra tankar, som fått mig känna mig levande och vart där i både tårar och skratt. Jag har mått bra, emellanåt. Men emellanåt har jag och min familj mått dåligt, väldigt dåligt i denna ovisshet. Men idag bestämmer jag mig för att jag är viktig. Jag är bättre än att låta mitt mående gå utöver mig själv och min kropp. Ni vet när man tappar kontrollen och vill greppa tag i något annat som man kan kontrollera? Det är som att vara ute på djupt vatten och simma, få kramp och inte längre kan simma. Istället greppar man tag i första bästa och håller fast vid. Men nu släpper jag taget helt. Jag ska klara mig på öppet vatten och hitta ett annat sätt att känna mig trygg, att orka hålla mig kvar. Jag säger stopp till mig själv. Det går inte över en dag, men börjar jag idag så är jag ett stag närmare än vad jag skulle vart. Min familj och jag ska bli hela igen, vad nu det må innebära.