5 Januari
Idag vänder jag mina tankar till mitt älskade hjärta. 2 år sedan hon lämnade oss och jag önskar fortfarande lika mycket att hon var vid min sida, lika mycket som hon var vid livet. Även om man vet att hon är där/ här så kan man fortfarande inte se henne, röra henne eller prata med henne på samma sätt som man kunde då.
För två år sedan inträffade en av mina värsta dagar i mitt liv. Det var att se min bästavän försvinna. Att se den man litar på mest försvinna gjorde så ont. Jag önskade så mycket att klockan skulle börja gå bakåt istället för framåt. Men allting går hela tiden framåt. Dessa två år utan dig har varit så sjukt jobbiga. Det är så mycket man måste acceptera innan man kan gå vidare. Hur lätt det än låter så är det raka motsatsen. Det tar tid att sortera det faktum att du är borta och det vi hade var nu bara minnen. Att du bara var ett minne.
Jag skulle kunna sitta här, år för år och skriva hur mycket du betyder för mig och hur otroligt tacksam jag är för att just jag fick uppleva 11 år med dig. Men det är saker du vet och saker ni alla vet.
Jag hoppas du, mitt hjärta har det bra. Att du är glad, smärtfi, fri, ung och att du är med mig överallt. Att du hjälper mig genom alla svåra tider och tar del av mina lyckliga stunder. Jag vill att du ska veta att jag aldrig skulle kunna ersätta dig, aldrig någonsin. Kommer aldrig att glömma bort dig hjärtat mitt.
Jag älskar dig lika mycket nu Trixie som jag gjorde då, glöm aldrig det.
Kommentarer
Trackback
