ewejansson

Den sorgligaste och mest ångestfulla tiden på dagen. När vi skulle krama om våra lärare för "sista gången" och lyssna på alla som håller tal. Vet inte vad jag har att säga, men jag är så otroligt glad över skolan, lärarna är guld värda och så himla duktiga. Kommer verkligen sakna alla lärare! Att gå till skolan och känna sig trygg, inte behöva känna sig uttittad och bli accepterad för den man är har gjort mig till en tryggare människa i mig själv. 

Något som också fått mig att växa är lärarna som faktiskt trott på lilla mig. Jag är inte världens smartaste, men jag gör alltid mitt bästa och försöker förstå. De har ställt upp mig på en smal pinne där de stöttat mig till att göra mitt bästa till att stanna kvar där, vartefter jag fått förtroendet för mig själv så har denna pinne växt sig bredare och bredare och jag behöver inte oroa mig för att falla då jag har tryggheten under mig. Tack för att ni byggt upp mitt självförtroende. Vet inte hur jag någonsin kommer kunna tacka de lärare som hjälpt mig under dessa 3 år. Om man jämför lilla mig som gick i nian på högstadiet så var det jobbiga att prata med andra människor, jag sa inte mer än vad som behövdes och under hela min skolgång fram till gymnasiet så har alla mentorer tjatat om att ta för mig mer, att jag är tystlåten och blyg. Idag efter 3 år på gymnasiet så kan jag hålla tal utan att bli nervös, prata med vem som helst och verkligen vara bekväm med att prata. 

Sen till min klass, NB12. Ni är för underbara hela högen och jag kan (även alla brister) inte haft det bättre än såhär. En klass med bara tjejer kan nog aldrig klara sig 3 år utan att ha lite komplikationer! Det ligger en charm i det med!