ewejansson

Något jag fick en tankeställare av idag var skillnaden mellan oss "normala" och människor med funktionsnedsättning, så som handikapp. Nu kommer jag skriva normala och funktionsnedsatta just för att skilja oss åt, i mängd så är alla lika viktiga. 

 

Men min tanke var iallafall:

Vi normala lever oftast i en högre värld, där man ser ner på alla som inte har något man själv har. Man diskrimenerar, i värsta fall mobbar och skrattar åt dem som låter annorlunda, ser annorlunda ut och har någon typ av störning. Det är oftast så. Omedvetet gör man det, antingen tänker man tyst för sig själv eller pratar högt om det. Det beror ju vilken typ av människa man är. 

 

De funktinshandikappade måste leva med det här. De blir satta i en klass med andra funktionsnedsatta människor. De får aldrig uppleva att ha makt, för det har den som ser ner på människan med funktionsdrabbning. De måste acceptera det faktum att de kommer se ut och vara såhär livet ut. Men grejen är den, att dessa människor måste ha en sådan stor respekt för alla människor. De respekterar varandras funktionsdrabbning, hur andra ser ut och pratar. De accepterar varandra som dem är.

 

Det är en sak vi normala saknar. Respekt för andra, både normala och funktionsnedsatta. Det är något jag tycker är väldigt synd. Varför beter vi oss på det här viset? Förstår ni vart jag vill komma? Inte bara att vi ska acceptera de funktionsdrabbade utan att man ska acceptera alla människor. Det är så, så synd att vi utan funktionshandikapp aldrig får lära oss det här. Vi lever i en sådan hög värld där man ser ner på människor istället för att se upp till dem. 

 

Nu i efterhand skulle jag hellre vilja bli placerad i en funktionsnedsatt klass än en vanlig, just för att de lär sig att acceptera varandra som dom är och det är något vi Svenska främst tonåringar saknar. Världen kan vara så otroligt äcklig, just för att det finns verkligen dom som beter sig som skit. De har inte respekt för någon människa.