Vi siktar högre än vad någon någonsin skulle gissa




Det har gått bra idag. Kan inte säga att jag är nöjd med första ridpasset. Han stänger av för mina framåtdrivande hjälper när det blir jobbigt. Humöret har han säkerligen fått ifrån mig då jag gör exakt samma sak. Men på det är han också vääldigt lat och han går runt och bär på hemligheter som jag knappt har trott på. 

Pass två gick mycket bättre. Fick en härlig känsla och luften i steget börjar kännas. Han måste ridas framåt, neråt. Precis som jag gjort. Men 1000 gånger mer energi och framåtbjudning. Ska komma ihåg känslan och fortsätta i samma spår. Har lärt mig så mycket men får inte ner något i text. Blev mycket arbete på fyrkanten, bara gasa runt och få honom att resa sig upp i sina skuldror. När man kommer dit så är känslan oslagbar. Man flyger för en sekund. Han är så sjukt lång i sin kropp vilket gör att hans rygg är svag då han kommit på bekvämare sätt att arbeta på. Men nu är vi på rätt väg! Johann hoppade sedan upp och red och där fick jag verkligen se mitt arbete framför mig. Jag vet exakt vad jag behöver göra men det är ju svårt när det väl kommer på tal då det kräver så otroligt mycket styrka, ork och energi. Men det viktigaste idag är att jag har fått känna på vad han kan. Han kan mer än vad någon någonsin skulle kunna tro. Helt sjukt vad alla poletter föll ner efter pass 2 och efter Johann ridit honom hur alla tränare jag ridit för sett ner på Bifrost. Ingen har liksom trott på oss, och förens nu så är det äntligen någon som tror på oss. Han har trevliga gångarter som han håller på och dom ska vi få fram. Jag ger inte upp. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0