Var påväg in för att radera inlägget jag publicerade tidigare idag men precis när jag skulle ta bort det kom jag till insikt att detta blir en utmaning i sig. Inlägget får stanna kvar. Vara tyst om verkligheten har inte tagit mig till ett bra ställe, det har bara ledit mig till ett dåligt ställe. Jag är inte den som är öppen, speciellt inte om detta. Jag skäms, känner mig obekväm och är rädd på hur folk bemöter mig. Men med eller utan problem så ska man bemötas på samma sätt. Alla har vi våra problem och inte behandlar man någon annorlunda för det? Var rädda om er, ta hand om er och lyssna på dig och
ingen annan. Du är värdefull för drnna jord och för din omgivning.
Nu tänkte jag ta en kopp te, fixa tvättmaskinen och natta kaninerna. Blev precis klar med min uppgift. Underbar känsla!
