Nu är jag hemma, blandade känslor då allt där borta var problemfritt. Idag tänker jag inte sitta och säga hur min vecka har vart utan istället be alla att ta hand om varandra, speciellt sina nära och kära. Vi alla har allt, vi har folk omkring oss som älskar oss för dom vi är och
våga inte säga något annat. Man blir för bekväm med det man har att man tillslut saknar det man egentligen har. Man blir för bekväm med tanken att de alltid kommer finnas där, allt förändras så jäkla snabbt. Idag tror jag på övre makter och ska skicka all energi jag har till mina stjärnor där uppe för att de ska hjälpa mig och alla andra att behålla en väldigt värdefull människa på denna jord.
Det är ännu inte över. 
