ewejansson

Herregud vilken dag, full av känslor. Har aldrig varit så här känslosam med människor jag aldrig har träffat förut. Dom vet omedvetet nästan allt om mig, även om jag inget har sagt. Skumt va?

 

Vi började med healing och känna våran aora. Låter asflummigt och man kan nästan börja skratta när man väl sitter där. Men det är verkligen sant. Allting man känner och tänker, känns som fantasi. Men det är de verkligen inte.

 

I healingbandet skulle man blunda och lyda instruktionerna. Där skulle man finna sig själv klättra upp för en backe där vi slutligen kommer hitta ett träd. Under det trädet skulle vi sätta oss och finna ro. Invänta en länk. Efter ett tag sade det bara knak och där var hon. Hjälten i mitt liv som jag längtat sååå att få se. Överlycklig var både jag och min hund över att se varandra. Det var så verkligt. Efter en stund så sade kvinnan på bandet åt oss att säga hejdå till våra nära och kära vi träffat där på platsen för att sedan vända om och klättra ner för kullen. Det var förens då jag insåg att jag faktiskt träffat min älskade hund där. Hon var där, lycklig. Jag sade åt henne att jag var tvungen att gå, hur jobbigt det än var. Såg hur ledsen hon blev när jag sade åt henne att sätta sig ner. När jag vände om och gick ner sade kvinnan på bandet åt oss att stanna upp och kolla tillbaka på platsen där vi suttit och där satt hon kvar. Min älskade hund. Sedan vände vi om och gick vidare. På den här platsen jag satt så var det inte bara Trixie jag såg. Utan när jag kollade upp och kollade ut över utsikten på blomsterängen så stod också min Thrandur.

 

Det var såå sjukt alltihopa! Hur overkligt det än låter så är det sant, det är verkligen det. Ni som inte tror på det jag sagt, det är helt upp till er. Men jag har det bekräftat. Det var ingen fantasi. Hon var där. 

 

Vid pausen så kom det också fram en kvinna till mig. Som jag aldrig sätt och träffat förut och hon vet ingenting om mig och mina upplevelser. Men hon sade att det första hon såg bredvid mig var en brun häst som stod och puffade på mig. Det är ju ingen annan än min ögonsten Thrandur som är efter mig. Mitt allra egna hjärta. Det känns så skönt så ni anar inte att veta om att båda stjärnorna är med mig och vakar över mig. Buffar på mig och längtar efter mig. givetvis rann tårarna som en kran efter hon berättat det. Jag gråter inte för att jag är ledsen, ledsen utan för att jag är glad ledsen. Jag blir så trygg när jag vet om att dom vill tala om för mig att dom har det bra och att jag inte har något att oroa mig för. Dom klarar sig där uppe. Så vackert ställe så ni anar inte. 

 

Återigen låter detta asflummigt. Men kvinnan vet ingenting om att jag mist en brun häst. 

 

Annars har hela dagen bestått av att läsa av andras energier. För mig att läsa av andra har gått ganska bra. Har fått läsa av varje människa på olika sätt och olika tekniker. Vissa var svårare att läsa av än andra. Fått känna in oss på varandras aora. Läst kort för varandra som var verkligen jätteintressant. Något jag skulle kunna fortsätta med. Korten jag fick stämde in till fullo. Helt sjukt. Allas energiavläsningar på mig har också gått bra. Alla har sagt nästintill samma sak. Vissa har varit ytliga och andra gått in på djupet och verkligen grävt i mig har det känts som. Fått fram en hel del, bekräftelser på att jag inte ska vara rädd för att berätta det jag vill berätta. För gör jag inte det kommer det spåra ur. 

 

Är så glad, ledsen och omtumlad efter den här dagen. Men från och med idag vet jag vem jag är.