I don't know why I'm running

Suttit och och kollat igenom gamla bilder från Rhodos och kan inte bli annat än glad. Videofilmer där vi går i korridoren i klänning/ kjol och linne utan att frysa så sent som 4 på natten. Så himla galen resa och ett minne för livet. Pressa i solen dagarna långa och parta tills solen går upp. På ett konstigt sätt så kände man sig så fri, man kunde gå och lägga sig precis när man kände för det, man kunde göra bort sig för ingen annan än de man åkte ner med känner en, man hade det största problemet för dagen som att välja vilken sida av udden vi skulle gå till för att bada i havet, eller vad vi skulle göra efter vi ätit. Gå till butiken över gatan för att köpa cider och sitta på balkongen till hotellrummet och lyssna på musik och umgås med otroligt bra vänner är något som aldrig skulle hända här i Sverige. Så underbart och så overkligt på något sätt. 
 
"Inte en dag har gått, utan att jag tänkt på
Stränderna man bränts på, där klubbar aldrig stängs, åh"

Jag hoppas planerna om att dra iväg veckan efter studenten går igenom, skulle vara som att starta sitt fria liv på bästa sätt tillsammans med de bästa som finns. Efter studenten är man ett I, att resa iväg vore pricken över i:et. Helt amazing. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0